Brexit i svensk media

Jag vet att detta är nästan det enda som jag tjatat om ända sedan omröstningen. Men jag tänker att jag skriver om det här och sedan kan jag släppa det.

Jag kommer här inte att gå igenom anledningarna till brexit, bevakningen innan eller själva omröstningen. Jag kommer bara skriva om hur svensk media diskuterat brexit efter omröstningen.

Dagen efter omröstningen slog jag på SVT och såg deras bevakning om brexit. De intervjuade flera bremain-röstare som var förtvivlade. De intervjuade ekonomiska experter som pratade om hur hemskt detta var. De intervjuade politiska experter som kallade det för en katastrof. De intervjuade också ett par som röstat för brexit, men med vinkeln att dessa nu hade ändrat sig.
Det var ett tydligt tema i medierapporteringen, ett tema som gått igen i nästan alla andra svenska medier också: Brexit var fel.

Detta har följts av mängder av diskussioner, debattartiklar och inslag där det öppet diskuterats att det inte bara är dåligt med brexit, det är fel. Folket tog fel beslut och därför skulle folket aldrig ha fått chansen att ta det beslutet. Nu har många teknokrater fått vatten på sin kran och börjar öppet propagera för att demokrati fungerar bäst när folket inte har något att säga till om. Vilket i sig stämmer. Representativ demokrati fungerar bäst när demokrati urvattnas till att betyda att vi får rösta vart fjärde år på partier som alla arbetar inom den borgerliga staten.

I rapporteringen har många olika vinklar prövats. Det har diskuterats att Putin tjänar på detta (alltså är det automatiskt fel). Det har diskuterats att Vernon Dursley (från Harry Potter) skulle ha röstat för brexit och sedan har det skrivits rena fantasitexter om det. Det har diskuterats att det främst var gamla som röstade för brexit (och därför borde inte gamla få rösta har ofta kommit direkt efteråt). Det har diskuterats att det bara var extremister som röstade för brexit (tydligen är ca 52% av de som röstade extremister..). Det har diskuterats på många olika sätt, det alla de angreppssätten har gemensamt är att de vägrar se till verkligheten, för att verkligheten är att det var detta en majoritet av folket ville och det är inte en medierapportering som passar etablissemangets intressen. Därför måste röstningen beskrivas på sätt som gör att den antingen var ogiltig, eller fel (och borde röstas om), eller att hela idén med att folket ens fick rösta var fel. För detta var inte det etablissemanget ville, alltså var det fel beslut.

Svenska medier beskrev det som en katastrof att det brittiska folket fick ta ett beslut själva. Kanske är det en katastrof på många sätt. Men hela rapporteringen har i grunden varit antidemokratisk. Problemet blir alltid i sin kärna att folket fick ta ett beslut, att folket hade makt. Det är inte något som passar i en representativ demokrati.
Det vi har sett i svensk medierapportering efter brexit är inget annat än ren propaganda. Och att så gott som all svensk media visar samma bild är minst sagt oroande.